Hur kommer det sig att det känns så konstigt när man vaknar själv?

Ja hej därute igen. Torsdag idag och det innebär sista arbetsdagen. Passet startar om drygt en och en halvtimma och pågår ända fram till midnatt. 10 timmars arbete blir det. Det är lite sådär smått jobbigt med så långa arbetspass. Men det för med sig att man är ledig på fredagen. Vilket man tackar för. Idag har jag i alla fall något att se fram emot efter jobbet. Jag ska få min nattliga sömn hos min  älskade flickvän. Något jag saknat ett tag nu. Jag har nog på något sätt inte saknat någon såhär mycket innan. Tänk dig själv. Du har varit iväg en hel månad med en person. Du sover tillsammans med den du äter frukost tillsammans. Ni gör allt under hela dagen tillsammans utan att ens bråka en enda gång! NI tycker om varann mer och mer och helt plötsligt kommer ni hem tillbaka till verkligheten och ni bor inte tillsammans utan det skiljer 2 mil mellan er. Skulle ni då inte sakna denna personen? Inte vakna där på morgonen och ha den vid sin sida. För mig känns det väldigt annorlunda att vakna upp ensam nu. Även om man gjort det så många gånger innan man var iväg. Men det känns ändå konstigt. Man vill inte vakna upp själv längre. Man vill ha någon vid sin sida. Någon att äta frukost tillsammans med.
Jag är glad över att jag ska få göra det imorgon.

Ta hand om er gott folk.

Du förstår kanske hur mycket jag älskar dig! <3

Kommentarer
Postat av: Larsson

Tänk istället att du har gjort ungefär detsamma men det skiljer 40 mil istället. Wohoo!

2008-01-18 @ 10:27:41
URL: http://www.storyoflarsson.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0